sällskaplig

Hear it

adjective

Forms

comparative	sällskapligare
superlative	sällskapligast
indefinite positive	sällskaplig
comparative indefinite	sällskapligare
indefinite superlative	sällskapligast
indefinite neuter positive singular	sällskapligt
comparative indefinite neuter singular	sällskapligare
indefinite neuter singular superlative	sällskapligast
indefinite plural positive	sällskapliga
comparative indefinite plural	sällskapligare
indefinite plural superlative	sällskapligast
archaic indefinite masculine plural positive	sällskaplige
archaic comparative indefinite masculine plural	sällskapligare
archaic indefinite masculine plural superlative	sällskapligast
definite masculine positive singular	sällskaplige
comparative definite masculine singular	sällskapligare
definite masculine singular superlative	sällskapligaste
definite positive	sällskapliga
comparative definite	sällskapligare
definite superlative	sällskapligaste

socialsocial, pertaining to living conditions and society (of an issue); social, kind, friendly, welcoming, outgoing (of a person)
utåtriktadsocial, outgoing, extroverted (of a person)