övervåning

B1#3,835

Hear it

noun
  1. the upper floor (upstairs) of a two-story house

Forms

noun

indefinite nominative singularövervåning
genitive indefinite singularövervånings
definite nominative singularövervåningen
definite genitive singularövervåningens
indefinite nominative pluralövervåningar
genitive indefinite pluralövervåningars
definite nominative pluralövervåningarna
definite genitive pluralövervåningarnas

Read Swedish with every word explained