klarkommen

B2#4,241

Hear it

verbinformal
  1. to cope; to come to terms, to deal with, to manage, to get along, to get on, to get by

Forms

Present

Ikomme klar
youkommst klar
he, she, itkommt klar
wekommen klar
you (plural)kommt klar
theykommen klar

Preterite

Ikam klar
youkamst klar
he, she, itkam klar
wekamen klar
you (plural)kamt klar
theykamen klar

Subjunctive I

Ikomme klar
youkommest klar
he, she, itkomme klar
wekommen klar
you (plural)kommet klar
theykommen klar

Subjunctive II

Ikäme klar
youkämest klar / kämst klar
he, she, itkäme klar
wekämen klar
you (plural)kämet klar / kämt klar
theykämen klar

Imperative

youkomm klar / komme klar
you (plural)kommt klar

Other forms

infinitiveklarkommen
past participleklargekommen
present participleklarkommend

More forms are in the app.

Used in the library

Other ways to say it

Read German with every word explained